Träning för både kropp och knopp.

I går morse vaknade jag upp smärtsamt påmind om vad jag pysslade med fredags. Sex timmars bulgarian bag utbildning och sen direkt iväg till klubben för tre timmar BJJ seminarium. Dåligt med matintag bidrog dessutom till att jag framemot kvällen kände mig minst sagt utpumpad. Jag levde verkligen på gamla meriter för jag höll ihop hela dagen trots att jag inte kört någon riktig fys på snart tre år. Jag har ”bara” kört teknik och sparring till skillnad från vad som stod på schemat tidigare när jag körde jag ett par pass om dagen. Plus fys.

Kroppen mins. Och kroppen får nu betala.

IMG_0045
Jag blev fullkomligt förälskad i träningen med bulgarian bag. Den involverar precis hela kroppen och tränar alla muskler både excentriskt och koncentriskt. Ett fantastiskt verktyg för funktionell träning och för att bli stark på riktigt. Sen ska vi inte tala om greppstyrkan som krävs för att hålla i den när man slänger den fram och tillbaka och upp och ner. Sa jag att jag har träningsvärk i händerna?

IMG_0041

Efter kursen åkte jag raka vägen till SPR-Athlete Factory för seminariet med Octavio Couto Jr. (Ett äpple på plats räddade energinivån från att nå bottenrekord) Det var ett seminarie jag verkligen inte ville missa! Octavio har fem grader på sitt svarta bälte och sitter inne på en enorm kunskap i kombination med en fantastisk pedagogisk förmåga.

Som alltid på Octavios seminarer var det en ögonöppnare och påminnelse om principer som man kan applicera på allt och hur okomplicerat det egentligen är om man skalar bort allt lullull.

IMG_0048

Octavio, jag och Waldo Zapata

 

 

 

 

Posted in All | Leave a comment

Och så vart jag förkyld.

Så var det dags för ett av det där sällsynta tillfällen när jag ligger hemma sjuk. Ont i kroppen, tjock och varm i halsen och trött… Det betyder såklart ingen träning och inget jobb. Efter att ha lämnat Leah på förskolan (i hopp om att inte smitta henne) gick jag hem igen och sov ett par tre timmar. Vila är trots allt nästan det enda som hjälper. Jag insåg att jag inte kan minnas sist jag fick sova klart och vakna av mig själv! En liten sak i tillvaron kan tyckas men har man ett fullspäckat träningschema eller småbarn hemma så är det en lyx.

Frisk luft brukar kännas bra när man är lite risig så jag passade på att ställa ihop stolar och bord ute på balkongen, något jag tänkt göra sedan hösten kom men inte riktigt hunnit. Jag sopade bort alla löv och beskar min japanska lönn som börjat spreta åt alla möjliga håll. När solen lyste in märkte jag att det var rätt mycket damm på tv-bänk och bord, så det torkade jag bort. Jag packde upp tre säckar med ren tvätt och sorterade in den i skåpen innan jag fick ett par timmar över att sitta och scanna lite fler negativ. Jag lämnade in ett gäng rullar för ett par veckor sedan och jag har inte hunnit igenom mer än ett par stycken. På vägen till förskolan passade jag på att slänga ner några stora resväskor i källaren som stått och tagit massa plats uppe i lägenheten.

DSC_0327-01

Tillbaka hemma ställde jag mig och lagade middag för en vecka framåt och plockade ur diskmaskinen. (TACK för Doktor McStuffins och Masha och Björnen! Det lät mig i alla fall vara någorlunda i fred med vassa knivar och varma plattor..)

Satte mig ett par minuter efter maten och läste artikeln om mig i lokaltidningen Mitt I som kom ut idag. Jag sätter mig och skriver detta på datorn medans Leah klättrar och klänger och vill upp i knät. Nu är jag visserligen inte dödssjuk, men åter igen tänker jag att det är tur ändå att jag inte är kille. När Leah har somnat hinner jag kanske scanna lite fler bilder och sen gå och lägga mig tidigt. Vila är ju trots allt nästan det enda som hjälper när man är lite sjuk.

 

 

 

 

Posted in All | 2 Comments

Bloggen 2.0

Det här är mitt första inlägg på tre och ett halvt år. Jag skulle kunna skriva en uppsats om varför jag inte varit aktiv här under den tiden men det känns som att det liksom inte riktigt spelar någon roll ändå. Livet ser helt annorlunda ut idag. Från att bara ha behövt ta ansvar och hänsyn till mig själv har jag nu byggt en familj runt mig som jag måste (och vill) finnas där för.

När jag blev gravid hade jag någon slags ide om att jag skulle komma tillbaka i form snabbt som sjutton efter förlossningen. Med min träningsvana och disciplin skulle det nog inte vara några problem. Sociala medier dräller av bilder på unga mammor som tränat till sig magrutor och slimmade kroppar på mindre än ett år och inte tänkte väl jag vara den som inte kunde vara lika duktig..

Men verkligheten ser oftast lite annorlunda ut. Vart tog tiden vägen? Med en sambo som jobbade långa nattpass var jag uppbunden dagtid till hundra procent. Dottern fick följa med och träning fick bli mornar och luncher när, och OM hon sov. Gymkortet fick jag frysa för på gymen får man inte ha med sig barn. Det blev istället långa promenader med vagn eller babybjörn. På den tiden bodde vi fortfarande i en etta och det kändes bättre att vara ute tidig morgon och förmiddag än att sitta tysta hemma i soffan i mörkret framför en ljudlös TV för att Ryan skulle få sova.

Så istället för att stirra mig blind på att försöka komma ”i form” såg jag till att istället fokusera på att komma tillbaka i funktion. Jag började tävla ganska tidigt men helt kravlöst och i en högre viktklass för att inte behöva tänka på att hålla vikten. Jag unnade mig att äta precis vad jag ville. Svärmor kom med flera lådor hembakade kakor för att vi skulle kunna ha något att bjuda på när folk kom på besök. Men dom satte jag i mig helt själv. Allihopa. Bara för at jag tyckte att jag förtjänade det.

Sedan senaste blogginlägget i juni 2012 har jag ställt upp i fyra mästerskap och vunnit fyra internationella guld i BJJ: två stycken EM guld som lilabälte, ett EM guld som brunbälte i våras och nu för några veckor sedan även ett VM guld som brun.

EM guld 2014

EM guld 2014

 

EM guld 2015

EM guld 2015

 

VM Vegas 2015

VM guld 2015

De tre senaste mästerskapen har jag ju presterat under sämre förutsättningar än någonsin tidigare då jag har återhämtat mig efter en graviditet och har ett barn som tar upp så gott som all tid. Jag har kört mellan noll till fyra pass i veckan och helt slopat styrka och konditionsbiten. Detta på bekostnad att min teknik istället fått en ordentlig skjuts! Den har fått mogna och mindre muskler och kondition har tvingat mig att hitta tekniska lösningar på problem jag tidigare alltid kunnat lösa med musklelstyrka. Ändå kom det som en chock när jag igår kväll blev graderad och fick mitt svarta bälte. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad som hänt men jag är otroligt glad! Bältet kommer nog att kännas stelt och ovant ett tag till innan vi två blir till ett.

Det är nu det börjar.

IMG_20151007_212019

Nygraderad och väldigt, väldigt glad! Tack Waldo Zapata för förtroendet!

 

 

 

 

 

Posted in All | 2 Comments

New York (och Long Beach) i bilder

 

Posted in All | Leave a comment

New York

 

Företaget hade den årliga kompetens konferensen lagd till New York i år och jag passar på att stanna kvar här en vecka och träna innan jag åker ner till LA den 30:e och tävlar i Mundial (vm i BJJ).
När jag kom hit letade jag upp Marcelo Garcias klubb och skaffade mig ett två veckors träningskort. När konferensen startade innebar det dessvärre att jag bara med nöd och näppe fick tid att klämma in ett pass om dagen, men nu är konferensen över och alla har åkt hem så kan jag träna desto mer samt återgå till tonfisk och sallad igen. Det duger bra för jag känner jag mig inte speciellt hungrig här borta eftersom det är ganska varmt och kvavt.
Så här mitt på Manhattan är stan väldigt högljudd men såklart kan man softa i lugnet i Central Park när det blir för mycket.
Passen som Marcello håller är det rätt mycket folk på. Uppvärmning – genomgång av någon spec teknik – sen fri sparring.
I övrigt finns det väl någon utställning jag vill se här i NY och det hinner jag nog utan problem mellan passen.
Sitter just nu och svär över hur torftig iPaden är. Bilder kommer när jag klurat ut nåt bra sätt lägga upp dom på…..
Posted in All | 2 Comments

Ja ja.. vad är väl en bal på slottet?

Då var det snart dax. Det största som hänt hittills inom svensk MMA, ett historiskt ögonblick. UFC till Sverige! När man läser statusuppdateringarna på Facebook så verkar hela Stockholm vimla av UFC fighters och kända MMA-profiler. Det är signeringar, fotograferingar, mediajippon med helgens fighters och diverse influgna kända namn inom organisationen. Jag var snabb som blixten och fick tag på grymma biljetter till galan, längst ner och långt fram!

Tito Ortiz, Cheick Kongo och Jake Shields på promotion event på VBC inför UFC galan i globen på lördag.

Men, jag har sålt min biljett, för jag bestämde mig för att åka till Helsingfors och tävla i Finnish Open BJJ istället. Egentligen tävlar jag inte förrän på söndagen men det gick inte att fera dit i vettig tid och till ett vettigt pris bara över dagen. Så jag tog beslutet att resa dit redan på lördagen. Och då missa UFC…

Det känns oerhört surt och det svider måste jag erkänna, men jag måste fundera på vad jag verkligen vill och vart jag vill komma. Hur bra vill jag bli? Min egen prestation går före andras, så frågan blir snarare; Vad kommer jag att känna mig nöjdast med i efterhand? Ju mer jag kan tävla desto bättre. Det kommer att gynna mig oavsett om jag tävlar i MMA, BJJ, SW, boxning eller dyl. Min plan var att köra en himla massa BJJ den här våren och att tävla så mycket som möjligt. Så då är det så det får bli. UFC kommer fler gånger. Helt ärligt var jag nog egentligen mer intresserad av att vara med och uppleva stämningen i ett fullsatt globen än av att se själva matcherna. Jag har sällan ro eller koncentration nog att följa en hel match. Än mindre en hel gala. För mig finns bara några få matcher som verkligen betyder något, och det är dom jag själv kör.

Vissa saker gör man för att det är roligt, andra saker för att det är utvecklande. Allra helst vill man ju att det ska vara både och såklart, vilket träningen för det mesta är, men inte alltid.. Ibland känns det som att man inte kommer någonstans och det är inte ens roligt att gå till klubben för att träningen känns tröstlös och tung. Det finurliga blir att ändå försöka hitta det som är roligt och det som känns meningsfullt.

Jag har ett enormt behov av att utvecklas och jag har väldigt svårt att lägga min själ i något utan att känna att jag kommer någon vart. Jag behöver ett kvitto på att jag utvecklas – bekräftelse, även om det bara är inför mig själv. Så fort jag känner att jag står stilla så försöker jag hitta nya vinklar och nya fokuspunkter. När jag senare går tillbaka så kan saker och ting plötsligt falla på plats. Jag väntar inte på att tillfället eller känslan ska infinna sig av sig själv. Jag vet att jag måste jobba för att ta mig dit. Så dit kommer jag. På ett eller annat sätt.

Nu ska det bli kul att, tillsammans med Iman Darabi, se galan från hotellrummet i Helsingfors. Och sen ge allt på mattan på söndag!

 

 

 

Posted in All | Leave a comment

En rejäl lavett och ett ordentligt grepp i kragen.

I helgen var det Nordic Open BJJ ute i Nacka. Ett tvådagars arrangemang med flera hundra anmälda deltagare. Det hela löpte på fantastiskt smidigt på grund av väldigt bra struktur och organisation! För mig slutade det med ett förlorar-brons i min egen viktklass på lördagen efter att ha presterat riktigt dåligt och åkt ut redan i första matchen, men sedan med ravansch på söndagen då jag kammade hem guldet i den öppna klassen istället.

Helgen innan hade jag bokat in mig på Girls Only ute på Nacka Dojo. BJJ-tränings läger/seminarium enbart för tjejer, fredag till söndag, med Leticia Ribeiro och Beatriz Mesquita. Enormt inspirerande. Som tjej är det ju enklare att identifiera sig med andra tjejer. Leticia har varit svartbälte i mer är tio år och hennes meritlista är typ.. en mil lång! Alla tekniker såg så lätta och mjuka ut. Själv kände jag mig tung och kantig. Lite som ett kylskåp. Eller rätt mycket som ett kylskåp faktiskt.. Ett sånt där kombo kyl/frys/ismakin-skåp. Modell storkök.

Tiden efter EM har inte varit de bästa för mig ur träningshänseende. Jag började nästan tro att jag var odödlig, men till och med jag åkte på den här influensan. Helt däckad i två dagar, sen skakig i tre dagar till. sen tog det ungefär ytterligare fyra, fem dagar innan träningen började kännas som innan. Men efter att jag väl varit sjuk så gjorde det inte längre ont i ryggen när jag skulle ta mig ur sängen på morgonen. Så det kanske var dax. Jag minns knappt när jag hade influensa sist.. Efter Wushu VM i Macau 2003 kom jag visserligen hem och hade typ SARS eller nåt. Innan dess.. minns jag att jag var jättesjuk med över 40 graders feber när jag var typ 18. Dvs runt 1994. Vi pratar om 9 års cykler här, vilket innebär att jag kan vara beredd på att åka på något riktigt rejält 2021.

Lite surt är det att jag har gått upp alla kilon jag ägnade hela hösten till att tappa, så i och med att förutsättningarna den här gången inte varit de bästa, beslutade jag mig för att acceptera läget, strunta helt i att banta och istället anmäla mig i viktklassen över. Det gör inget. Det jag eventuellt tappat i kondition och styrka tänkte jag ta igen med ökad energi och de extra kilon jag lagt på mig var det ju ändå inte jag som skulle bära på! Det gick ju… sådär.

Nånstans tänker man att jag ska aldrig mer tävla dåligt förberedd, men förutsättningarna kan inte alltid vara optimala utan man får het enkelt se till att lägsta nivån är tillräckligt hög. Och förlusten i lördags fick mig definitivt att prestera desto bättre på söndagen. Disknings-förlusten i EM kändes mest snöplig men det var ju inget att göra åt mer än att vara lite uppmärksammare nästa gång och lära mig reglerna ordentligt. Den här förlusten däremot sved desto mer för jag kände att jag presterade långt under min förmåga. Jag hade kanske förlorat oavsett, men det är skillnad om man känner att man i alla fall gjort vad man kunnat.

Ibland behöver man något som ruskar om en och som får en att vakna till. Det är ju förlusterna man utvecklas av. Inte vinsterna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Posted in All | Leave a comment

Vuxenpoäng!

Det irriterar mig alltid när saker kommer ivägen för min träning, men vissa saker måste man ju göra ändå. Ofta går det att planera runt, men ibland krockar det bara helt enkelt. Ändå har jag lärt mig att inte ångra något. Allt har sin tid och vill man, som jag, göra massor av saker så måste man ju acceptera att man har inte mer än 100 procent av sin tid. Men med lite planering brukar man kunna få ut det mesta av sin tid ändå.

Jag har planer på att ta körkort. Visserligen har jag klarat mig 36 år utan så varför? Jag bor i stockholms innerstad och kan ta tunnelbana eller buss överallt jag ska. Dessutom har jag inte tålamodet att köra runt kvarter efter kvarter för att leta parkering på kvällarna (jag kan se parkeringsböterna ligga i travar hemma). Parkering inne i stan är dessutom inte direkt gratis och plats i parkeringshus är lite som dagisplats. Det kan man ju få vänta på.. Nä men alvarligt. Det kan ju vara bra att ha. Jag gissar att det kommer att öppna upp fler möjligheter och även om jag inte har bil själv så kan man låna, hyra eller dela med någon annan. Det skadar hur som helst inte att ha ett. Och det är lite vuxet med! Man känner sig lite som tolv, eller i alla fall lite omyndig, när man säger att man inte kan köra. Inte att man inte kan för att man inte har körkort, utanför att man inte KAN. Jag har så gott som aldrig suttit bakom en ratt och det närmaste jag kommit att framföra ett motorfordon är automatmoppe i Thailand. Och go-cart, en gång.

Det svider lite att det finns vita fläckar på kartan över saker som jag  bemästrar eller i alla fall kan något om. Kanske är det därför är så roligt att köra Judo just nu. Det känns mäktigt att få knyta på sig ett vitt bälte igen! Att helt prestigelöst kunna få göra lite fel. Att få gå från träningen och känna att man varenda gång har lärt sig något nytt. Och att man blivit lite bättre än man var innan. Att gå in på träningen som ett blankt blad. Eller i alla fall försöka vara så blank som möjligt för självklart är jag färgad av all kampsport jag tränat tidigare. Det är alltså Judoträningen imorgon som krockar med Intro-/handledarkursen som man måste delta i för att få övingsköra privat. Men oavsett vilken dag jag väljer att gå den här kursen så kommer den ju att krocka med någon form av träning. Oavsett pass så känns all träning viktig och nödvändig och inget jag frivilligt skär bort men ju förr jag går den här kursen, destå fortare kan jag komma igång.

Livet väntar inte.

 

 

Posted in All | 3 Comments

Gör om, gör rätt.

Det blev bara en match i EM.. Som jag förlorade. På diskvalificering. Jag tog ner och ledde på poäng men sen försökte jag jobba mig loss ur hennes guard och försvarade mig mot hennes attacker. Långsamt och metodiskt. Hon fick en fördel för ett svepförsök (tror jag) Men som Waldo sa; ur rent grappling hänseende var det inga som helst fel, utan rent av riktigt bra, men att aktivt försvara en position räknas i bjj som passivitet. Jag var överhuvudtaget inte ens medveten om att jag blev varnad (flera gånger dessutom..) Och sista minuten hörde jag hur Waldo skrek som en galnig åt mig att ställa mig upp. Jag fattade inte riktigt varför men jag försökte göra som  han sa men tydligen aldeles för långsamt för jag ville inte bli svept igen.

Men nu har jag laddat ner Regelboken och ska lära mig den utan och innan. En gång kan man få göra ett misstag. Inte två. För vill man vinna finns det inga utrymmen för misstag… ‘You make your own luck.’

Allt har en mening. Har det inte det så se åtminstånne till att göra mening av det.

Kvällslektyr..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Posted in All | Leave a comment

Tonfisk, ägg, bönor och broccoli, värsta gott!

Nu är det bara en vecka kvar tills vi åker till Lissabon. European Open BJJ Championship. Det blir min första tävling som lilabälte. Även om jag fick bältet för ganska exakt ett år sedan har jag inte tränat BJJ speciellt regelbundet eller engagerat under året, för fokus har varit MMA. Det blir lite som att kliva ut på mattan som sämst igen. Vilket inte behöver vara en dålig sak. Jag inbillar mig att jag är som bäst när jag kämpar mot tuffare motstånd. Det är då man höjer sig på riktigt. Det är då man presterar över sina gränser. Oavsett blir det roligt att komma iväg!

Som vanligt är det vikten som är det största orosmomentet. Och den här gången har jag inte sprungit något så konditionen känns lite sådär.. Jag börjar bli riktigt trött på det här årstids-limbot. Varken vinter eller vår. Det är för mörkt och kallt och ruggigt för att jag ska kunna palla mig ut och springa. Kanske hade det lockat lite mer om jag hade haft lite natur att ge mig ut i men så här bland bilar och betong, det finns inte helt enkelt. Dessutom protesterar knäna en smula när temperaturen går ner. Men jag skyller det på träningsslitage och inte på åldern. Jag sover längre och äter mindre istället. Så får det gå som det går.

Idag blev det en tur till gymet mitt på dagen. Tränar nu mestadels baksidan – rygg och axlar, för att kompensera för den här usla hållningen man får när man går hopkurad mot vinterkylan halva året. Dessutom tränar man ju så mycket framsida i övrigt när man boxas och grapplas.

Ikväll blir det BJJ och sen hem och sova. Tidigt!

Posted in All | 1 Comment